Jag är nämligen också barnmorska, och har nu fött 2 av våra barn på den förlossningsklinik jag själv arbetar på. Första gången, för knappt 2 år sedan, då jag var barnmorskestudent. Denna gång med barnmorskelegitimation. Jag har fött på olika förlossningskliniker i Stockholm och det var inte ett självklart val från början vart jag skulle föda denna gång. Vart jag än har fött så har jag alltid känt mig medicinskt väl omhändertagen. Ju fler barn jag har fött, och ju mer utbildning jag förvärvat har dock mina preferenser kring barnafödande uppgraderats. Mina önskemål för denna förlossning övervägde tillslut och att föda på min arbetsplats blev självklart av samma anledningar som jag valde att arbeta just här med dess fantastiska miljö, kollegor och genomsyrande filosofi kring födande.

Alla mina egna förlossningsupplevelser, liksom de flesta födslar är, har varit olika varandra. En gemensam nämnare för mig vad gäller barnafödande är att det gör ONT. Det finns fördelar med att vara omföderska, oftast vad gäller tidsaspekten, men smärtfrihet under födande är inte en av dem oavsett hur många barn man (Läs: jag) har fött. Min egen erfarenhet av att ha fött många barn är att den generella inställningen i samhället tycks vara att jag i princip omärkbart skulle kunna föda barn. Som att jag skulle blivit onåbar för smärta. Som att barnen bara “pluppar ut”. Som att upplevelsen av att välkomna ett till barn till världen skulle bli mindre emotionell ju fler jag föder. Man kunde inte ha mer fel. Smärtan kommer dessutom sällan ensam. Den har ofta sällskap av rädsla, vilka tillsammans kan påverka förlossningsupplevelsen oerhört negativt. För mig har rädslan för smärtan börjat både innan men också under själva förlossningen. Varje gång.  

När det kommer till smärtan så har inställningen att “smärta inte är likställt med lidande” varit fundamental för mig. Detta eftersom den fysiologiska smärtan av en öppnande livmoderhals, ett nedträngande barn och tänjande vävnad till följd av värkarna, är oundviklig vad gäller vaginal födsel. Om man då frångår det vi inte kan kontrollera, smärtan och dess logiska orsaker, så återstår en sak som definitivt påverkar upplevelsen av smärtan, nämligen hanteringen av den. Om man under födandet upplever situationen som hanterbar så ökar också sannolikheten känna sig trygg. Det tar inte bort smärtan, men påverkar dess intensitet och därmed hur den upplevs.  

Så hur gör man då för att hantera smärtan? En fråga som det inte finns ett svar på. Oftast kan man ha tankar om och planera inför förlossningen, om hur och vad man kan och vill göra under förlossningen för att hantera smärtan, och ganska ofta så ändras planeringen under förlossningen. Därför är det positivt om det finns olika alternativ att välja emellan “under resans gång”. För mig var det mycket spännande att denna gång, för första gången, uppleva värkar i och föda i vatten. 

Jag uppskattar generellt en varm dusch eller ett varmt bad och jag minns att jag under min första förlossning stod länge i duschen. Jag tyckte det hjälpte att vrida på värmen under värken, att värken då blev mindre intensiv. Följande förlossningar har det av olika orsaker inte fallit sig så att jag använt mig av dusch/bad igen, förrän nu. Och vilken upplevelse!  

Fördelar som jag upplevde med att ligga i badkaret under förlossningen var dels att smärtintensiteten sjönk vilket märktes t ex genom att jag plötsligt inte hade lustgas varje värk och inte heller samma mängd lustgas som innan badet. Det var också lättare att slappna av emellan värkarna, jag upplevde det som ett typ av “viktlöst” tillstånd jag befann mig i vilket möjliggjorde återhämtning. Vi hade dämpad belysning och spelade musik dovt i bakgrunden och hela stämningen genomsyrades av lugn. Viktlösheten hjälpte också då jag ville ändra läge eftersom jag hade mycket ont i bäckenet under stor del av graviditeten. Jag kunde ligga på sida, byta håll, stå fyrfota och knästående. Som barnmorska värnar vi om den födande kvinnans vävnader när barnet föds. Det gör vi genom att se och vägleda framfödandet, men också av t ex. värme och vatten. De skötte badet åt oss denna gång och jag upplevde det som tryggt och enkelt när vår lilla Edd skulle födas. Jag valde att ligga på sida och min barnmorskekollega som bistod födseln kunde enkelt se och styra framfödandet tillsammans med mig medan badet bidrog med sitt. Att ligga i badet med sitt nyfödda barn på bröstet var något alldeles speciellt tyckte jag och jag är glad att jag fick denna möjlighet!

Så svaret på min inledande fråga är JA! Det var bättre sent än aldrig att föda i vatten =) 

Mina egna erfarenheter har hjälpt mig att brinna för att göra förlossningsupplevelser så positiva de kan bli, oberoende av omständigheter som kan påverka. Efter att ha fött många barn så är jag mycket ödmjuk över att ingens upplevelse är den andras lik, varken andras eller ens egna, och det är en ynnest att få bistå andra under denna magiska stund. Varje gång. 

Andréa